Att åka på konferens brukar innebära att det finns mycket att äta. Välkomstkaffe med smörgås, vällagad lunch, kakor till kaffet och en fin middag med gott att dricka i glasen. Så även denna gång. Med den lilla detaljen att inget var rawfood.

Min deal med konferensanläggningen var att jag tar med egen mat, förutom middagen som de lovade att fixa i form av sallad.

Så när det var dags för lunch tog jag helt sonika en promenad till bilen för att mumsa på min burk med tomatröra och morotsbitar. Festade till det lite med en banan också. En smula deprimerande att sitta ensam i en kall bil och äta kall mat, men ge upp finns inte på kartan.

Inte för att jag var speciellt hungrig efter lunch, men visst såg kabelvindorna som stod i ett skåp i stora konferenslokalen ut precis som våffeljärn!

Överlevde hela första konferensdagen, och även efterföljande bastu, utan öl.

Tre-rätters-middagen var riktigt bra, för de andra. Luktade gott. Brödet till förrätten var tydligen magnifikt, och det tog inte lång stund förrän en kollega norpat åt sig min brödbit.

Jag fick till förrätt en liten sallad. Och till huvudrätt en stor sallad. Och till efterrätt fruktsallad. Helt enligt vad vi hade kommit överens om, så ingen skugga på konferensanläggningen.

Har en påse cashewnötter och fler bananer i beredskap om jag blir hungrig.

Det som är värre än att inte kunna äta samma mat, är att vara ensam med sin spiknykterhet. Vi har inga fylle-slag på våra konferenser, men det är ändå en rätt tydlig skillnad i ”uppsluppenhet och ljudvolym” mellan en konferenskväll efter middagen och en vanlig dag på kontoret.

Motivation: Stark
Humör: Normalt
Biverkningar: Inte ens kalla händer idag
Energinivå: Tillbaka på normalt